Hejdå!

Hejdå!
Men det är inte ett evigt hejdå, vi ses ju på http://movingyou.wordpress.com/ istället :D

...

BLÄ.
Jag är fortfarande dålig fast jag inte vill erkänna det.
Fick sjukt ont i handled, armbåge och axel när jag var på bågskyttet idag, precis som jag haft tidigare i veckan. Får se om jag skjuter på onsdag, eller bara åker dit och snackar skit. Känns inte värt att skjuta 6:or och 7:or bara för att man har ont liksom.

Fast hur ska man ha tid att vara sjuk? Har ett arbete i filosofi, ett i samhäll, projektarbetet, engelskan ska utvärderas, en bokrecension på engelska och PIA-arbetet. Plus att jag ska jobba lör-sön i helgen. Herregud, jag längtar till mellandagarna, då kommer jag försöka sova...

Nej, jag lär väl sätta mig och försöka engagera mig i något av ovanstående....

...

"En del av oss styrs av hjärtat, en del frågar sitt
huvud efter svar. Hos en del är allt ett kaos. "

-Plura Jonsson

När jag har suttit och flyttat över de gamla blogginläggen har jag slagits av hur dåligt jag faktiskt mådde. Jag har nog förträngt. Ljusdalstiden har jag... glömt. På något vis. Och nu när jag läser vad jag skrev ser jag att det var ett rent helvete. Hur kan man glömma en sån sak?

Och på en del ställen, längre tillbaka, har jag skrivit "jag vill dö". Hur dåligt jag än skulle må nu skulle det aldrig ens falla mig tanken in att tänka en sån sak. Men då... tja, jag kände att jag verkligen inte hade någonting att leva för. Fåfängt, jag vet.

Idag är det fars dag och det innebär jobb. För er som inte fattat det än så har jag valt ett yrke som innebär att man jobbar massor när alla andra är lediga och firar saker. Jul, påsk, nyår, midsommar, you name it. Andra handlar förkortar sina öppettider, vi förlänger.

Förkylningen börjar äntligen släppa. Igår hade jag ju massa ont i lederna så jag gick på alvedon hela dagen. Idag är det mildare, tänkte försöka undvika att stoppa i mig en massa tabletter idag. Jag hoppas det inte ska behövas.

King of Yesterday.

Jag lever, än så länge...
Igår nös jag så jag trodde jag skulle bli galen! Säkert 40-50 gånger under dagen, och pirret i näsan släppte inte. Idag har jag mest ont i lederna, mackan känns tung att bre. Men ett par alvedon kirrar biffen och snart ska jag iväg och jobba.

Igår gjorde jag ett mastodontarbete! Jag flyttade över alla inlägg som innehöll något vettigt från lunarstorm till en helt ny blogg. Snart kommer alla inlägg här flyttas över dit med, och ni får söka er till den adressen istället.

Anledningen är att jag tycker blogg.se har ganska stora brister. Dels är det ofta nere p.g.a... ja, p.g.a. vad egentligen? Sen går den inte att lösenordsskydda, redigeringen i inläggen är bristfällig... Ja, all anledning att byta d.v.s. och samla allt jag skrivit tidigare i samma blogg. Jag har bloggat sen 2003, så det var ganska mycket att flytta över..

Nej, nu lär jag ut till djuren och sen bär det av till jobbet..

.......

Jaha, kul då???
Bara för att jag råkade sätta "ny" och "releaser" i samma mening så hade jag fått en parkeringsbot när jag kom ut på morgonen!!!!

Jag blir så sjukt jävla förbannad, och inte får jag heller vara frisk. Det värsta är ändå att det känns som om det är på väg att bryta ut...
Jag är väldigt rädd för att få flunsan som hade hade i vintras när jag låg däckad i över en vecka. Allt jag skulle missa då... Det skulle inte gå och ta igen.

Nej, nu ska jag sova. Det är nog det jag behöver nu.....

Gå en match i mitt linne.

Nu är det officiellt: Jag är sjuk.
Undrar vem som smittade mig? Jag har inte kunnat sovit i natt p.g.a. illamående och halsont, så jag har ett och annat otalt med den personen.....

Hade feber inatt med men ett par alvedon fixade det och nu känner jag mig lite piggare. Dock har jag lock för öronen och kommer få problem med att höra tanterna på jobbet idag.

Jovisst, jag jobbar i alla fall. -_-
Måste ha pengarna, blir ca. 900 av att jobba nu över fars dag. Det är typ en ny releaser!!!!
Men jag måste säga att jag börjat tveka lite på mitt val av releaser. Undrar om man kanske inte ska prova en tumreleaser istället för en handledsreleaser? Ska nog åka ner till Scandinavian och be om lite hjälp och råd sådär i mellandagarna om han har öppet.

Jag har inte tid att vara sjuk, så krasst är det!
Jobb lör-sön, skolan nästa vecka har jag inte råd att missa. Viktiga grejer, vet ni. Och börjart jag ligga hemma och slappna av blir jag väl sjuk ordentligt och då kommer jag inte iväg på bågskyttet heller, vilket är ungefär det jag lever för numera, känns det som. Nej, då går jag hellre omkring och knaprar alvedon...


Punktera min tro och släck mitt hat.

Ibland känner jag mig så löjlig.
Det är... fyra år sen, lite mer, sen jag började gå upp i vikt igen. Det är fyra år sen jag började försöka släppa demonerna och spökena, försökte inse att jag inte är lyckligare för att jag är smalare.
Undrar vad det var som triggade det egentligen? Jag tycker jag är smart. Men vart ligger logiken i att träna fyra dagar i veckan och äta i princip ingenting? Inte vilja äta?

Och vart finns logiken i att fortfarande riskera att fastna i det?
Jag tror man aldrig slipper det. Har man väl börjat är man körd. Så verkar det som i alla fall, jag har ätit som en normal människa fram och tillbaka i fyra år nu, men fortfarande kan jag falla. Men inte för nån längre tid, ett par dagar kanske, sen inser jag hur jävla dum i huvudet jag är.

Tack och lov!
För ingen märker när jag är där. Jag ljuger så bra, för att citera en jävligt löjlig schlagerlåt.

Hur kom jag in på det här nudå?
Jo, vi skrev en uppsats på engelskan igår och i måndags. Rubriken var "Someone who has influenced me". De flesta valde sin mamma, pappa, nåt syskon, en vän... Jag valde Plura.
Och nu ska vi inte missuppfatta här, för alla jag har omkring mig älskar jag, och alla påverkar mig positivt, och negativt ibland, men så ska det ju vara.
Men ingenting kan ge mig styrka under en dag som när jag sätter på mig hörlurarna och lyssnar på musik, och då speciellt Eldkvarn. Att lyssna på "jag är bättre än dig" kan göra att man bär huvudet högt hur illa än dagen har betett sig. Ingen har kunnat göra det under så lång tid som Eldkvarn har. Jag har vuxit upp med dem och alltid älskat dem.

Praktik snart. Henrik kommer förbi idag och vi ska kika över hur vi kan förnya butiksinredningen. Jag längtar och hoppas verkligen att det blir av. Inredningen där har varit densamma sen stället renoverades sist, vilket är typ 15 år sedan. Lite nya färger, lite ny inredning och ny anda tror jag kicka igång både Pelle och Barbro igen.

Jag måste köpa hem lite nya blommor med. Andreas har haft ihjäl sin hibiskus och min Hoya Carnosa har börjat säga god natt. Jag planterade om den sen den börjat skrumpna i bladen, men nu trivs den inte alls. Gren efter gren gulnar och faller av. Så jag tror jag ska ta och köpa hem lite nytt och fräscha upp. Vardagsrummet skulle också behöva en liten uppfräschning, vi har bara en fönsterfikus i fönstret där.

Jag ska sluta svamla... Nu.

...

     

Jag har ju inte visat bilderna på Elina här!

Såhär blev de i alla fall. Själv är jag nöjd...

Usch, jag håller på och blir förkyld. Har fått väldigt ont i halsen ikväll och kände mig väldigt ynklig igår kväll, med lite febervärk i huden och sånt. Hoppas jag slipper nån riktig förkylning eller ännu värre, peppar peppar, influensan.

Dagens fråga: Vet du vad klunsa betyder?

Varit på bågskyttet idag. Gick bra, lite darrigt emellanåt men så är det ju.


...

They want to see us crawl
before they walk away


Huh, nästan lite skrämmande klockrent.

....

Suck suck suck.
En sak är klar i alla fall: detta var sista gången jag gick ut tillsammans med Andreas. Aldrig mer.

Mitt liv är en sprucken spegel
inget är som det ser ut
allt är längre bort på vägen
just när man tror att det är slut

För den som kan vara intresserad så finns det en helt ny låt av Eldkvarn ute på deras myspace nu!! Hunger Hotell  heter den, precis som det kommande albumet. Poppig, glad och med en melodi som sätter sig på hjärnan hoppas jag att den spår den framtida skivan. Jag älskar Eldkvarns pigga, ljusa, "livet har varit svårt men jag överlevde"-mentalitet som tittar fram både i den här låten och andra som "Mörkret knackar på min dörr" och "Min systers karneval".

I övrigt har jag jobbat som en gnu den här höstlovsveckan, har lyckats skrapa ihop pengar nog att bli skuldfri!!! Vad lättad man känner sig, behöver inte tänka på att "jag behöver spara pengar till pappa....". Och vet ni vad det mer betyder?
Bågen är officiellt MIN! Jag ska försöka få någa bra bilder på den så ni får se den nån gång, så ni vet vad jag tjatar om :P
Men ska jag vara ärlig är jag redan ute och spejar efter en ny båge. Jag är ju ganska mycket kär i Hoyt Kobalt, och den är faktiskt inte så fasligt dyr heller. Bågar & Pilar tar 5800.- för en -09, visst det är mycket pengar, men det här är en såndär sport där man får vad man betalar.

Skolan känns inte som någon höjdare just nu. Visst, allt är tillbaka på noll, som vid skolstarten. Alla lärare är ju helt besatta av att få ett litet "avslut" innan man går ut på höstlov, så jag har inga stundande prov eller liknande. Men jag börjar faktiskt bli rätt så skoltrött nu. Har ingen lust längre, vill komma ut, komma iväg och göra något annat. Byta miljö. Jobba, plugga på högskolan, vad som helst. Bara jag får göra något annat.
Men det är en och en halv termin kvar...

Pappa, pappa, det här är viktigt
i vilken kanal finns vi på riktigt?

Stora rubriker, hett stoff
jag har aldrig sett ett sånt kört lopp

Det är sjukt egentligen, det lär ju vara något som inte riktigt är rätt. Eller så är det så. Vissa minns genom olika dofter, smaker, bilder, ljud. Jag minns genom texter.
Rensade igenom källaren hemma hos mamma. Ni vet, låda efter låda med bara papper. Så fick jag upp ett papper jag skrivit för en sisådär 5-6 år sedan. Det var bara en textrad, fyra, fem ord, men direkt visste jag vilken låt det var, vilken artist det var, vart i låten just den textraden kom och hur jag tänkte och kände när jag skev ner just den biten ur låten på mitt papper. Precis som en sån där minnesbild man kan få när man smakar något man minns från när man var liten, eller känner någon doft man förknippar med något speciellt. Exakt likadant.

Vart vill jag komma? Jo, jag minns exakt vart jag var när jag hörde de rader som står här ovanför. Min Winamp shufflade fram den här låten alldeles nyss, "Vilken dag som helst" med Eldkvarn, som jag inte hört på hur länge som helst. Och då blev det en sån här minnesbild av dessa rader. Hur jag ligger på den bruna skinnsoffan i vårt då gula vardagsrum hemma hos mamma, har en cdspelare och hörlurar i öronen och lyssnar igenom Sånger från Nedergården. Och när jag hörde dessa rader, "Pappa pappa....." då insåg jag för första gången hur jävla rätt Plura har. I allt. Det var med dessa ord jag blev frälst. Det måste varit så det var, en frälsning. En blixt från en klar himmel, en adrenalinkick och känslan av att nu, nu förstår jag världen.

Nå, riktigt så revolutionerande blev det ju inte riktigt, men just då, femton år gammal, förstod jag för första gången mitt favoritband all time sen jag var liten, vad de menade. Och det är ingenting jag kan förklara. Det bara finns rakt här, i hjärtat. Det är bara att plocka fram när det känns tungt.
"Jag har aldrig sett ett sånt kört lopp."

Too weak to give in, too strong to lose.

Vilket jäkla skitväder, man blir ju deprimerad av att bara sticka ut nosen genom dörren när man hämtar tidningen...

Men men. Jobb idag, blir väl fortsatt att tillverka multum av gravsmyckningar. Det är ju All Helgons Dag på lördag, vilket innebär att alla i hela stan som har massor av skuldkänslor för att de inte brukar besöka gravarna under resterande år och vill undvika att få kyrkogårdsförvaltningen på sig, eller de söta tanterna som åker upp varje vecka till graven för det alltid ska brinna ett ljus på sin kärastes grav, får spendera i genomsnitt 150kr på att lägga ut lite ädelgransris och kottar på graven.
Själv ska jag upp till minneslunden på lördag när jag har slutat, innan partyt. Det finns inget vackrare än att gå på kyrkogården i mörkret på All Helgons Dag. Tusentals brinnande ljus överallt.... Inte ens ånatta kan ge en sån känsla.

Var och sköt (herregud, hur stavas det???) skjöt... sköt... aja, ni fattar. Var och gjorde det i Sandviken igår. I början kände jag mig en hel massa darrig, fick inget klart fokus, kom inte in i spoten som jag brukar och allt var jättehafsigt. Sen klev jag upp och pangade iväg en 29:a (10+10+9) och sen gick det skitbra helt plötsligt!! Skumt..

Idag hade jag tänkt försöka dra med Emma till Valbo ;) Vi får se hur villig hon är på det! Vill ha nåt nytt till i helgen att ha på mig. Ni vet, har en massa kläder men inget att ha.

Något mer jag hade tänkt försöka ta för mej är att åka ner till Elin snart... Är verkligen en hel evighet sen vi sågs och jag börjar få lite abstinens. Alla planer vi hade för våren kan vi ju ta nu istället. Eller nåt!

Nej, nu lär  jag ut och mata odjuren innan jag drar till praktiken. Hoppas ni får en skön dag allihopa...

I'm not looking for sweet talk.

Suck.
Less. Men det är jag jämt när jag bloggar.

Jag är less på alla dessa gamla tjuriga kärringar som inte kan ta hjälp av mig på affären. Med typ en handbukett eller nåt jag kunnat göra de senaste två åren. Jag är less på en tjurig pojkvän som inte kan ta att jag vill vara vaken längre än tio på vardagarna, och som helt seriöst föreslår att vi ska lägga oss tillsammans vid den tiden, när en annan inte ens börjat gäspa. Jag är less på att känna som om att jag inte duger till längre. Sällskapet är inte fint nog. Inte gammalt nog. Inte bra nog.

Fy fan säger jag bara. Att folk kan vända på en hand bara sådär. Från the best till the rest, typ.

Men jag ska försöka och inte bry mig. Tro att det beror på andra faktorer. Inte att man tycker att man hittat bättre. Hoppas att det inte är så.

Jag ska trösta mig med lite shopping tror jag... det enda som ju faktiskt botar äkta sorger.

...

Hemma....
Har skrivit högskoleprovet idag. Det gick bra, men jag tänker inte publicera några siffror förrän jag får det officiella resultatet. Normeringstabellen är ju olika från prov till prov, så den som var förra året behöver knappast vara aktuell nu.

Känns som om klockan är elva eller så, knappast tjugo över nio. Imorgon får man sova en timme längre när klockan ställs tillbaka. Tror inte det spelar någon roll för mig dock, men Andreas som ska jobba tycker säkert att det är jätteskönt.

Jag är verkligen astråkig känner jag, har inget vettigt att skriva alls. Känner mig som stormen utanför fönstret, som rusar förbi ursinningslöst utan att ha hänsyn till något alls. Jag bara rusar fram, tiden bara går och jag undrar om det är jag som är för tidig eller för sen....


<3




Herregud, ge mig det här bandet nu.

"I hope it's gonna make you notice
I hope it's gonna make you notice
someone like me"


I could use somebody, someone like you.


Min älskade, älskade Amy är borta.
Hur ska jag kunna klara mig utan dig?


---


Jag hatar den här jävla cp-bloggen då det inte går att ha både vänsterjusterat och centrerat i samma blogginlägg. Jag hatar det här jävla vädret som gör att man inte kan vakna ordentligt.
Jag hatar att jag har ett sjukt långt jävla högskoleprov imorgon.
Jag hatar att jag har två burar som står tomma ute på baksidan.
Jag hatar att känna mig ensam.

För det är så, och det vet ni säkert själva. Man kan vara omringad av tusen personer och känna sig som den ensammaste människan i hela världen. Och så är det just nu.

Så är det precis just nu.

Då är det väl ändå tack och lov för musiken som kan trösta massor.
Och att jag ska till praktiken snart - där har jag inte tid att tänka på små idiotiska saker som stressar upp hela mig. Där får jag koncentrera mig på andra, och det är då jag mår som allra bäst.
Och när jag får koncentrera mig på en trespot, koncentrera mig på tre tior.

Kings of Leon - Use somebody

RSS 2.0